Ja, en långfredag idag...

En intressant och rolig dag på praktiken igen, igår. Nu vill jag jobba, jag vill vara kontaktperson och "jobba" med de andra liksom. Men jag har massor att lära mig kvar i skolan så helt klart ska jag fortsätta att sätta mig in i det här med psykiatri.

-------------------------------------------------------

När det gäller Arboga och det som har hänt där blir jag så jävla ledsen och berörd. En sak som har hänt igen som gör att hela Sverige stannar. Mord, någon mördar små barn, en handlig som det absolut inte finns förståelse för, hur trängd är denne människa, odjur, jag hoppas vederbörande mördare erkänner först och sedan tar sitt eget liv, en av de gånger som jag accepterar självmord.

Jag är så arg, så förbannad!

Tänk när mamman vaknar upp och får veta att hennes barn inte längre finns kvar, att vara så ung ska leva vidare och förlåta, att orka, och dessutom ha sett när något har slagit, mördat hennes barn.

--------------------------------------------------

Idag ska jag jobba, jag har jouren tills i morgon kl 12.30 då ska jag åka vidare med mina barn till min mamma och pappa och äta lite påskmat, tror jag. Alltså att det är påskmat.
Sen jobba igen, kväll på söndag.

Igår var Sandra här, vi käkade och drack lite vin, pratade om ditt och datt. Om hennes pappa och hur mycket han har betytt och betyder för oss. Jag älskade honom, var kär i han länge innan han slutligen kysste mig stum, hahha. Ja, det var en roligt tid och så var det, jag var 14 år och jävligt kär. Vi pratade igår om hans ormrädsla, som den gången jag var gravid och vi hade varit ute i ekan och fiskat, när han klev iland och han såg en huggorm varpå han rusade in i stugan och var riktigt skärrad. Jajaja, själv rultade jag på, och lurade bort ormen som jag sett att man kan göra. Han pustade ut och blev sig själv igen.
Och som den gången jag inte längre kunde gå, inte kliva upp från toastolen för att det var dags att föda barn, han endast 22 år såg till att jag endast 17 år kom till bilen, och förlossningen. Mitt äldsta barns pappa! Vóila!
Jag blev sövd och snittad, jag minns den fina bilden av dom, när jag blev väckt från narkosen och han stod där med vårt lilla knyte i en gul filt, hon var det vackraste vi någonsin sett. Vårt barn! En Sandra som länge länge hette "prumpelina". Om jag minns det hela så blev hon till just Påsken -82!

En kväll med känslor och nostalgi.

Nope, nu till verkligheten, packa till natten och morgondagen. Allt som behövs. Jag var till Sandra och fick jättegod lasange och även en lika god matlåda!!

Ha en fin långfredag, ta väl hand om varandra och Er själva.